Inspirationen lyste med sin frånvaro. Klockan tickade närmare och närmare min självsatta deadline för limericksuppdatering. Mitt hjärta var tomt på dikt och lyrik, hur skulle det gå? Svettpärlor bildades i pannan och desperationen grep tag om mig. Jag sträckte ut en skakande hand till en god vän på msn och fick då detta skickat till mig, såsom en uppmuntrande uppmaning i magasinform. Då, den stunden, erinrade jag mig ett reportage jag läst i just denna tidning. En hjärtskärande intervju med en kvinna som levde med vansinne i sitt hem. Och så blev dagens limerick till. Håll till godo!
I tidningen ”Limerick, Nu!”
fanns ett reportage om en fru,
till en man som var känd,
för att starta en trend,
att dansa, utklädd till gnu.
