Det tyske filosofen Immanuel Kant var en inbiten rationalist, dvs han ansåg att nyckeln till all kunskap ligger i vår mänskliga förmåga att resonera. Den skotske filosofen David Hume, å andra sidan, var empirist, dvs han ansåg att nyckeln till all kunskap ligger i erfarenheter och observationer. Deras relation betod i att Kant läste Humes verk och såg där så pass starka argument mot rationalismen att han kände sig manad att ånyo rättfärdiga den med nya argument. Kant lär senare ha sagt att Hume väckt honom ur hans ”dogmatiska slummer”. Detta är ansett som en mycket fin komplimang från en filosof till en annan, men vi vet ju alla hur vresig man kan bli när man blir väckt ur en behaglig dvala. Dagens limerick handlar om Kants första filosofiska möte med Hume.
Den store tänkaren Kant,
blev med Hume filosofiskt bekant,
”Den är borta din dummer,
min dogmatiska slummer!”
röt han ut med en vrede markant.
